Låg och lyssnade på regnet som trummade mot biltaket innan vi klev upp.
Verkade som om vädret skulle bli en repris på gårdagen.
Det var lite rörigt i servicehuset, eftersom man höll på att bygga om.
Alla fick samsas i damernas avdelning, men det var bara glada miner trots trängseln.
Åkte i alla fall i väg för att titta på en liten sälkoloni.
Det var bara några kilometer bort, och GPS'en ledde oss dit direkt.
Konstigt nog hade det slutat regna.
Utefter stigen mot sälkolonin såg vi några små "weko ungar".
En snäll fransman tog ett kort på oss.
Det var inte speciellt många sälar. Några stora feta hannar och ett antal honor och ungar. Runt 25 totalt.
Pratade lite med en tysk dam, som var snäll och tog kort på oss framför havet.
Nu började vi känna igen vädret från igår. Fast vi åkte utefter havet var det bitvis rejält disigt.
Såg den här skylten utefter vägen, det skall visst finnas blåpingviner i området.
Det var rejält med grönska runt oss.
Växter fanns på alla nivåer i skogen.
Ett litet vattenfall rann ner till stranden.
Tror att det var lågvatten. De svarta fläckarna, på stenarna till höger, i höjd med Einar's huvud är musslor.
Det fanns stora håligheter i berget, som mejslats ut av havet.
När vi gick tillbaka till bilen stötte vi på flera stycken "weko", som inte var ett dugg rädda.
Om det är kraftig sjö sprutar det upp vattenkaskader ur håligheterna bakom Bettan.
Man kunde ändå höra hur det smällde och mullrade i alla håligheter när vågorna på bilden slog in.
Fortsatte sen ner mot Hokitika. Stannade till och tog ett kort på det annorlunda landskapet.