Idag tänkte vi cykla till Bad Neuenahr igen, för att se bunkern som byggdes under "kalla krigets" dagar.

På ställplatsen var vi "omgivna" av belgiska, holländska och tyska husbilar (inga svenskar som hittat hit).

Bettan utanför bunkern.
Man fick inte gå runt i tunnelsytemet på egen hand utan måste följa med på guidade turer.
Det är bara cirka 200 meter av tunnelsystemet som är öppet för visning.

Det är rejäla "dörrar" som skärmar av bunkern från omvärlden.
Dörrarna går att stänga pneumatiskt, elektriskt eller mekaniskt.

Innanför den första dörren fanns duschar, för att kunna duscha av sig radioaktivt stoft.

Fanns också en skiss över tunnelsystemet.

Fanns ännu fler tjocka dörrar utefter vägen in i bunkern.

Ovan ses en del av kontrollrummet, varifrån man övervakade tunnelsystemet.

Förutom ovanstående utrustning fanns det läkarstation, tandläkare, brandkår, verkstäder m.m. inne i tunnelsystemet.

Under "kalla kriget" hade man återkommande övningar inne i bunkern.
I sängen ovan har många av Tysklands regeringschefer sovit, Willy Brandt m.fl.

Visningen tog drygt 1,5 timme, vilket kändes som lite väl lång tid för oss som inte förstod allt som guiden sa.

På vägen hem till husbilen såg vi en intressant klippformation som stack ut en bit över landsvägen.
Bestämde oss för att inte klättra upp dit.

Cyklade bort till bagaren och köpte fikabröd och satt sen och slöade.
Innan middagen cyklade vi till världens äldsta vinkooperativ, Winzer Genossenschaft Mayschoß-Altenahr, för att köpa gott tyskt rödvin.
Till middag njöt vi av svensk löksill med tysk delikatesspotatis till (men inte med rödvin som måltidsdryck).